Hmm
Varför ska det finnas så jobbiga tider? Alltså ibland mår jag skitbra och i andra lägen känner jag mig helt ensam och krossad. Jag har inga bestämda känslor eller hur man ska uttrycka sig. När jag är med mina bästa vänner känner jag verkligen hur jävla bra mitt liv är. Men när jag t.ex sitter hemma på en vanlig vardag liksom helt själv och lyssnar på musik så kan jag få en helt annan inställning. Typ att jag egentligen inte har några riktiga vänner och sånt, men det är ju precis det jag har? Jag fattar inte vad det är för fel på mig. Är det liksom små emo perioder jag börjat få eller? Sitta hemma och tycka synd om mig själv? Nä det är inte rätt. För jag har as bra vänner och älskar dom.
Men, sen har jag även börjat med att försöka bli kär. Och det är inte heller ok. Man blir kär igenom att det bara kommer, inte att man ska liksom planera att bli kär. Man kan inte bara säga: "Henne ska jag bli kär i". Nej, så är det inte. Jag har sånt dåligt tålamod. Jag vill vara kär, för det är det bästa som finns. Och på nått sätt orkar jag inte vänta, fan va värdelös jag e =/
Att vara kär är underbart.. bara rätt segt att vara ensam nu när det är höst och skit :(! Blää för höst & singellivet! ;P
